Ute ur cupen efter Gais taktiska seger och nu… detta? I denna text vill jag förhoppningsvis bidra med nyanserade perspektiv på matchen som blev blåvitts stora fall denna försäsong.
Med vad som innan verkade bli en annan shape på laget, med två anfallare och Marcus Berg tillbaka från start, väntades ändringar i det blåvita spelet efter Gaismatchen som man som nämnt ovan förlorade genom att Gais lyckades utföra sin matchplan på ett perfekt sätt. Och mycket riktigt blev det förändringar i spelet. Trots att resultatet sticker i ögonen fanns några punkter med intressanta detaljer värda att utveckla i spelet. Nedan går jag igenom några sådana, och resonerar kring varför det som skedde i andra halvlek inte var så förvånande, med hjälp av en tillbakablick till en härlig sommarkväll i Varberg. Häng med.
…
En smart variant i byggnadsspelet värd att spinna vidare på – utnyttja motståndarens press
Det är oerhört lätt att fastna en negativ spiral efter en sådan här match, men någonting positivt vill jag börja med att lyfta fram för att inte bara gräva ner oss. Om punkten nedan var avsiktlig och en del av matchplanen eller bara situationer som uppstod, eller om detta har någon som helst betydelse för framtida spel går inte att svara på. Detaljen är hur som helst som följer: angående att fria upp yta för Elias Hagen så att han kan komma lite högre upp i plan för att styra vidare byggnaden.
Man startar på mittback som brukligt, och bygger därefter vidare på Oscar Wendt på vänstersidan. De startar sin press med sin högerytter och Wendt spelar tillbaka. När yttern går i press lämnas yta bakom honom på kanten. När Carneil backar några steg för att göra sig spelbar leder det till att de flyttar ut sin markering från vår sexa (Hagen) för att täcka kant för att förhindra ett för enkelt uppspel på vår vänsterkant, enligt bild.
Nyckeln ligger i vad Elias Hagen kan göra: om vår mittback hinner spela bollen framåt innan han blir pressad för nära inpå och riskerar att tappa boll har nu yta öppnat upp sig för Hagen att ta emot en passning. Härifrån kan man sedan fortsätta byggnaden, med ett viktigt tillägg: Elias Hagen kan ha yta och kan komma högre upp i plan, vilket i teorin bör vara den typen av yta han bör vistas i för att fördela som bäst. När Carneil vänder upp och gör sig spelbar har vi skapat progressions i plan.
Det var framförallt i första halvlek vi kunde se detta, och detta kunde som sagt bidra till avancemang högre upp i plan. Men man kunde liksom aldrig utnyttja det, på grund av problemen i övergångsfasen mellan det jag brukar kalla för ”steg två” (fasen då anfallet ska spela sig in ett avslutsläge) och ”steg tre” (själva avslutsläget). Önskar att detta vore mer än kanske tillfälligheter, för det såg inledningsvis lovande ut. Men slutprodukten fanns inte alls där.
Slustast: i första halvleken var det inte så att vi hade jätteproblem med att kunna få Hagen och Svensson i spel – speciellt finns ytor bakom deras förstablock när de gick i press.
Problemen i övergångsfasen till avslutsfasen
Vi spinner vidare på precis det ovan nämnda: övergångsfasen från bygganden till att hitta ytorna för att ta sig in i avslutsläge på bra sätt. Framförallt såg det frustrerat ut i andra halvleken: blåvitt dominerar possession i princip hela andra halvleken, men hittar inte lägena att kunna spela in till avslutslägena, det vill säga skottassist-ytorna. Man får starta om gång på gång och bygga från en högre utgångsposition, men problemet är att Norrköping sällan upplevdes allt för störda av detta. Blåvitt hamnar i alldeles för många så kallade ”closed box-situationer”: ett begrepp för att beskriva hur försvarande lag kan försvara med shape i sin box på ett sätt som de är bekväma med. Detta jämförs med ”open box-situationer”: motståndaren faller och har mindre kontroll över sitt eget straffområde till följd av ett överraskningsmoment eller sämre försvarsspel i momentet innan. i closed-box kunde Peking försvara sig på ett bekvämt sätt.
Nedan ser vi ett typexempel på hur blåvitt kunde styra byggnaden från högt upp i plan i andra halvlek. Mittback lyfta ofta ut mot högerback Salomonsson, möjligen syfte att hitta länkspel med sin ytter och kombinera sig in. Norrköping bjuder dock på en intressant geometri som om inte optimerar täckningen av yta av de farligaste assistytorna, så är de där och nosar på effektiv shape mot just detta IFK Göteborg i denna byggnadsfas. Med en rigid rektangel av sex spelare centralt i box och strax ovanför flyttar man enkelt in när Salomonsson hittar Carneil, och Carneil får möta två och kommer inte förbi.
Som så många andra lag vill man hitta den ack så lukrativa ”zon 14” precis framför boxen, men när Peking tightar till med hjälp av sin rektangel kväver man ytan, och försöken att ta sig dit riskerar att leda till bolltapp och kontring.
Det är en gång det dock är nära att resultera: när Norrköping tillslut går bort sig, till följd av en längre boll direkt mot boxen.
Bångsbo slår en längre boll, och nu har blåvitt faktiskt befolkat nyss nämnda yta riktigt bra. Norrköping är mer utdragna i sin shape och står lite högre, vilket kommer öppna för avslut. Då går Peking bort sig: de går två spelare på Berg, och Carneil kan komma in i ytan där bollen dimper ner. Skottet tyvärr mitt på och en bra räddning av Oscar Jansson.
Slutsats: många av de offensiva bristerna från söndagen handlar väsentligen om övergången steg två till steg tre. Där förlorar vi matchen offensivt. Att komma vidare från steg ett löste vi rätt bra. Men det absolut inte alltid det som det handlar om i fotboll.
Norrköpings mål – och en tillbakablick
När Norrköping fick sina mål blev matchbilden som den blev när blåvitt behövde jaga. Men hur kommer dessa mål till?
I situationen som leder fram till 1-0-målet ser vi först vas som i teorin ser ut att vara att 3v3-läge på kanten, men som inte blir en jämnt läge alls på grund av mindre så kallad ”gap control”, en hockeyterm som beskriver kontrollen av avståndet mellan försvarande spelare och anfallaren den möter. Trots felvänd kan Arnor Traustason ta emot passningen och vända upp och ändå komma förbi Gustav Svensson genom att vägga med sin ytter längs kanten, som är alldeles för ostörd för att få problem med att utföra sin aktion. Problemet nu? Ytan bakom Svensson är vidöppen.
Blåvitt ser ut att ha numerären för att kunna klara av omställningen, men detta sker inte. Att Elias Hagen inte har koll bakom är en sak då han har en spelare framför sig, men den ytan som är öppen för Arnor Sigurdsson, en av seriens absolut bästa spelare, är intressant. Eman Markovic står brett och löpvägen är öppen för Sigurdsson.
Oavsett om situationen med Hausners ”rensning” uppstår eller ej är upplevs situationen som lite av ett mysterium, för att uttrycka sig milt.
Andra målet handlar om en miss på defensiva fasta, igen. Bollen kommer in och Traustasson får fri löpväg, kommer rättvänd. Oroligt. Två blåvita på samma Norrköpingsspelare och lägger helt fokus på denne. På fasta situationer pratar man ofta om ”decoy-löpningar” för att locka försvarsspelarna åt ett håll för att komma in bakom med en annan spelare in i ytan som öppnas. Upplever inte att det är fråga om en sådan här. Varför sker då detta? Bra fråga.
Slutligen, kort kommentar om situationerna som uppstår till deras mål i andra halvlek: blåvitt viktade sin shape oerhört offensivt och behövde trycka upp spelare för att jaga. Då finns risken att kontringssituationer uppstår, precis som de gjorde. Jag tänker lite på vår match mot Varberg borta i somras, som också slutade 4-0. Vi hade en ledning, Varberg behövde vikta offensivt och trycka upp laget och tappade på kontring när vi kunde kontra bakom deras ytterbackar. Då skrev jag att jag inte tycket att det var fel av Varberg att göra så. Något liknande sker nu. Är det så illa? Absolut kan man ha synpunkter på kontringsskydd, hemjobb och annat som skulle kunna tränas på, men just denna typ av situationer är sådana som uppstår till följd av matchbild.
…
Till kommande matcher tar jag med mig att byggnadsspelet mot kanterna i denna lite annorlunda byggnads-shape, jämfört med det tidigare så otroligt tydliga 4-2-3-1 i offensiv och defensiv, funkade okej under söndagen. Att hitta yttrar att bygga på i första fasen var inte problemet, som jag resonerat här, men själva övergångsfasen mellan ”steg två” i anfallsprogressionen och avslutsfasen var den mest ineffektiva fasen i det offensiva spelet. Var den andra halvleken i denna match, där blåvitt fick styra byggnaden från en hög utgångsposition med offensivt överviktat lag som matade bollar på överlappande ytterbackar, representativ för hur spelet kommer se ut i inledningen av säsongen? Nej, det är nog inte det här vi kommer få se i säsongsinledningen, och ovan är ett speciellt exempel på hur resultatet styr matchbild.
Sportdagboken 
Hej ! Såg att du hade gjort en intervju med Peter Svanström. Mycket bra initiativ, ser verkligen fram emot att läsa ditt reportage. Det är ju verkligen tunnsått med info om damlaget. Tycker IFK, med alla anställda uppe på KG, kunde se till att uppgifter om spelartruppen är korrekta på hemsidan. Men spelarnas nummer stämmer inte med de nummer de har på matcherna. Min uppfattning är att det är korrekta uppgifter i appen Min fotboll. Så skärpning här IFK Göteborg. Hoppas du efter hand får många läsare av dina artiklar om damlaget. Jag har också börjat följa de två akademilagen F17 och F15. De matchar flitigt och rapportering finns i Min fotboll. Flera av A-lagsspelarna matchar ju ibland också med F17. Så tänkte skaffa mig lite överblick över vilka spelare i akademin som kan bli framtida A-lagsspelare. Ha det gott//Martin
GillaGilla
Min fotboll är riktigt bra, där kan man verkligen hitta allt om alla ungdomslag man vill följa. I intervjun pratade Peter om unga tjejer födda 2009 i F15 som han upplever som oerhört stora talanger, så där verkar det verkligen finnas något!
GillaGilla